Kristin, Kristin, Kristin... Vad ska man säga om denna människa? Vår vänskap skulle platsa i vilken dagtidssåpa som helst. Det har varit turer hit och dit och vi har gått igenom hur mycket som helst både tillsammans och var för sig. Hon är den person som vet precis allt om mig. Vissa saker bara i lösa drag för att de skett då vår kontakt varit väldigt sporadisk, men grunderna till allt vet hon. Vissa perioder har vi suttit i telefon flera gånger per vecka, skickat ett par tusen sms fram och tillbaka, utbytt mail, för att sedan knappt prata på sex månader.
Vi har hela tiden haft en kontakt som egentligen ligger djupare än vänskap men vi har aldrig fått chansen att utforska den tillsammans. Vi har levt i total osynk när det kommer till den biten. När jag har varit singel har hon varit i ett förhållande och tvärtom. Vi har bägge gått och trånat efter varandra i perioder för att sedan tvingas trycka undan känslorna för att det inte är läge och den andra har varit bunden med någon annan.
De senaste 2-3 åren har kontakten varit väldigt dålig då det har varit fullt upp med barnaavlande på hennes front och jag med mitt mående. För ett par månader sen insåg vi bägge att vi saknade vänskapen och hur mycket den har gett oss. Hur värdefullt det är att ha en person som vet allt och som man kan dela med sig till. Vi har skött oss duktigt och hörs varje dag, speciellt nu när hon tvingas ge mig ett ämne. Vi får väl se vad som händer efter imorgon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar