I slutet av 90-talet då jag var en fattig student vid en eftergymnasial utbildning så gjorde min ekonomiska situation att jag fick lov att ta till drastiska metoder för att överleva den karga hösten. Vid sidan av studierna gav jag mig in i en ny karriär. Ett jobb som innebar en hel del resande skulle det visa sig. Då jag hade några års erfarenhet av tågpendlande till skolan så kändes inte det som något större hinder.
Bankkontot ekade tomt och plånboken kunde en bra dag skramla med lite växelpengar. Troligtvis var det de dagliga luncherna på den hålans enda pizzeria och de klassiska skivshoppingresorna till Västerås efter skoldagens slut som ätit upp alla pengar. Det var på den tiden musik betydde något och man kunde lyssna sig mätt där man låg på soffan med skivkonvolutet och följde med i texten medan nålen letade sig in mot centrum av vinylen. Just denna månaden hade pengarna tagit slut ovanligt fort och det kändes som en evighet tills påfyllningen skulle komma nästa gång.
Under ett samtal i telefonen där jag som vanligt var mitt charmiga jag, kom ett erbjudande som helt enkelt var för bra att tacka nej till. Det var starten på en karriär jag aldrig kunnat tro att jag skulle slå mig in på. Efter att ha gjort några överläggningar, förhandlat arvode och vägt för och nackdelar så såg det mer och mer ut som att jag snart skulle ha en ny yrkestitel vid mitt namn. Jag lekte med ordet och tyckte att det hade en viss klang.
Tågbiljetterna damp ner tillsammans med en plats att infinna sig på ett par dagar senare. Väskan packades i en handvändning och resan in i det okända kunde börja. Det handlade om närmare sju timmars restid men en god bok gjorde att resan inte blev alltför obehaglig. Jag vill minnas att boken var "Venus Im Pelz" av Leopold von Sacher-Masoch. En ganska passande bok, under omständigheterna.
Jag träffade min uppdragsgivare redan vid tågterminalen då hon snällt nog erbjudit sig att personligen ta mig till arbetsplatsen. Det visade sig att det var på promenadavstånd och några minuter senare låser hon upp dörren, där namnet på ytterdörren inte riktigt lät som ett aktiebolag, och ger mig en guidad tur av lokalerna. De var ganska små och jag reagerade på att det stod en säng i ett hörn. Otroligt mycket fokus verkade läggas på just den dessutom. Det började mer och mer kännas som en vanlig lägenhet på något vis. Ungefär här någonstans gick det upp för mig vad jag faktiskt gett mig in i.
Resa betald, fri kost och logi, löneförmåner som en 10mbit-uppkoppling vilket på den här tiden var en dröm när man normalt satt och harvade på Napster i 56kbit och väldigt få timmar av aktiv arbetstid som var det som lockade på förhand, fick nu lite svårare att väga över när man hade bägge vågskålarna fulla.
Här stod jag nu i en främmande stad, med en främmande kvinna, i en underlig lägenhet. Som den trogne arbetare jag är var det för sent att dra sig ur, det vara bara att axla manteln. Jag var fast här i fyra dagar oavsett. Det var bara att stämpla in i min nya roll som gigolo och ge henne det hon betalade för. Vad som till en början inte direkt kändes som en alltför svår uppgift blev med varje timme som gick svårare och svårare i takt med att jag kände mig smutsigare och smutsigare. Duscharna blev längre och längre. Tack och lov gavs det en del fritid när det visade sig att hon hade ett annat jobb på dagtid då jag fick friheten att roa mig med hennes internetuppkoppling. Det här var under en period då jag var rejält såld på Radiohead och laddade många livekonserter med just dem. Nu för tiden är det svårt att höra dem utan att bli påmind om de här fyra evighetslånga dagarna.
Där har ni hela min karriär inom detta yrke. Jag lämnar det ute ur min CV så om ni någon gång undrar om det där 4 dagar långa glappet i min yrkeskarriär så vet ni varför.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar