Av någon anledning så var den första tanken som slog mig och vägrar lämna mig när jag läste dagens ämne kärlek och relationer. Hur de avslutas och av vilka anledningar och hur resultatet påverkas av de val man gör. Att jag gjorde just de kopplingarna kan ha att göra med den senaste tidens diskussioner med några personer i min omgivning. Relationer som sviktar, gamla spöken från förr som fortfarande gör sig påminda och påverkar nutiden och en allmän hopplöshetskänsla kring hela ämnet, men även nya relationer och all social stigma som hör de till.
När gick otrohet från att vara ett gigantiskt och otroligt laddat steg att ta i en relation till att bli ett effektivt vapen som istället används för att ta sig ur ett förhållande? Någonstans på vägen har det skiftet skett. Kalla det sexuell revolution om du vill. Sex har gått från att vara något heligt inom en relation till att vara varje persons rättighet. Alla ska ha sex, så ofta de vill. Har de inte det måste något vara fel. Det gör utbudet större och fler personer delar samma tänk. Två personer länkas numer tillsammans den dagen de har regelbunden sex, exklusivt med varandra. När de faktiskt älskar varandra är mindre viktigt. Kärleken är utbytt. Den har fått ta steget tillbaka som måttet av hur lyckat ett förhållande är.
Istället för att behöva diskutera en massa med en person som mer och mer börjar kännas som en främling så väljer folk en enklare utväg. Allt som behövs är ett felknull så har vi en bra anledning att bryta upp utan krångel, verkar vara tankegångarna som gäller. Det kostar i form av att partnerns vänner har någon att klandra och se ner på, men det glömmer de snabbt. Det är så vanligt nu för tiden att det nästan tas för givet när det börjar knaka i fogarna. Det är mer regel än undantag och inställningen verkar vara att det säkert sårar mindre än att behöva berätta att man inte älskar den andra längre. Varför avsluta något med värdighet som tar tid när det finns en så enkel och effektiv lösning?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar