Endast ett par väggar skilde dem åt under ett tidsdödande samtal över MSN i en strid mot klockan som aldrig verkade vilja nå frihetens timma. Utmaningen dök upp på hans skärm, "Hångla lite inne på toaletten?", mitt under en skämtsam diskussion om allt eller inget. Ett skratt bubblade upp, i en reaktion på den oväntade kommentaren, som fastnar halvvägs. Frågorna hopar sig; Hur många procent av detta är allvar? Är det ett av de otaliga test tjejer alltid utsätter killar för? Vad menar hon med detta? Den pågående prestigekampen som varje nystartad bekantskap innebär hade just tagit ett steg uppåt och han var inte beredd att ge henne en så enkel seger, inte så här tidigt. Ytterligare några meningar skickas de emellan medan han tänkte igenom sitt nästa strategiska motdrag.
Testar hon mig ska hon få smaka sin egen medicin, far igenom tankarna medan han öppnar dörren och går de fåtal meter av korridor som leder till rummet där hon sitter. Han lutade sig nonchalant mot dörrkarmen och sa, "Kom då.", och nickade mot dörren mitt emot. Inombords rusade tankarna om vad han skulle ta sig till om hon verkligen reser sig upp, men känslan av att detta var en win/win-situation gjorde att han kunde kontrollera rösten och sitt kroppsspråk tillräckligt mycket för att framstå som självsäker. Hennes ögon spärrades upp i panik och blicken tar en djupdykning ner i marken, innan blicken sakta jobbar sig upp och börjar flacka över lokalen. Lugnet sprider sig ytterligare i magtrakten då han känner hur övertaget återigen skiftar sida då hon, en smula besvärad, vänligt avböjer inbjudan i ett dåligt försök att avväpna situationen med ett skratt. Han yttrade ett "Slipp då." och vände, i hemlighet leende, mot en betydligt stabilare promenad än den hit, tillbaka genom korridoren, till tryggheten i den mjuka kontorsstolen bakom sitt skrivbord. På datorskärmen väntade ett meddelande med informationen, "Du är galen!".
Nyfikenheten kring varandra var etablerad och lade en stark grund till en gryende vänskap. Bägge två hade funnit någon som utmanade dem, som aldrig gav bort något gratis, en person som de direkt klickade med. Något bägge två kände att de varit befriade från under de senaste åren. Inom dem väcktes något insomnat till liv, sömndrucken och yr till en början, men som med tiden strax var tillbaka i forna dagars glans. De levde upp och förgyllde varandras vardag. Tiden på jobbet som tidigare varit just ett jobb flög fram fortare än någonsin och blandades med fritiden. De kommunicerade på en egen frekvens och kunde med ett par diskreta blickar avläsa vad den andra tänkte om saker personer som inte var del av deras enighet pratade om.
Hon bjöd in sig själv på en fika en eftermiddag, utan att riktigt vänta in ett godkännande. Det var bara för honom att nicka och se glad ut, vilket han givetvis var, men kampen de två emellan var fortfarande i full effekt och tillät honom inte att öppet visa det. Så de satt där i soffan och snackade, för en gångs skull helt ensamma, i lugn och ro. Hon med kaffekoppen i handen och han, som fortfarande inte invaggats i kaffedrickandets mystik, nöjde sig med ett glas cola. Samtalet flöt och tiden likaså. Kaffet var slut och colan i botten på glaset var avslagen när de gick ut i hallen för att ta avsked. Hon knöt sina skor och de tittade på varandra och bägge tvekade någon hundradels sekund för mycket för att kramen skulle kännas helt avslappnad. Hon gick men lämnade ändå ett intryck efter sig. Den där kramen kändes väldigt bra efter att deras stelhet lagt sig. Han log när han tänkte på den och gick för att ställa undan hennes kaffekopp. Det enda minnet han hade av henne.
Uppenbarligen hade kaffet smakat tillräckligt gott för han lyckades få henne att vilja komma över på en kopp till några dagar senare, efter att hon enligt prestigekampens alla regler låtsas leta efter en lucka i sitt späckade schema. En lucka fanns där som hon faktiskt kunde slösa bort på honom.
Denna gång satte de sig inte i varsin ände av den stora soffan utan valde två platser som personer som känt varandra en hel livstid skulle välja. Det såg betydligt mer naturligt ut om någon utomstående hade sett dem. När skeden klirrade i en tom kaffekopp och de skulle upprepa proceduren från några dagar tidigare var stämningen både mer avslappnad och mer laddad. Kramen kom betydligt mer naturligt, men när de var på väg att backa ur den frös de med ögonen vilande i varandras. Avståndet dem emellan hade stannat på någon decimeter. Ett avstånd de bägge två kände var alldeles för långt. Bägge två mjukade kvickt upp läpparna genom ett fukta dem med tungspetsen medan deras ljudlösa kommunikation gick från ett frågande till ett konstaterande.
Avståndet de emellan krympte centimeter för centimeter tills läpparna möttes i en lång kyss. En kyss som bevisade så mycket för bägge två. Alla tankar och funderingar var inte förgäves. Känslorna var inte en illusion och precis i den här sekunden var allt perfekt. Han kunde känna hela hennes person bli avslappnad, all form av tvekan försvann från hennes kropp på ett ögonblick, hon var precis i nuet. Hennes reaktion stärkte honom och alla frågetecken var uträtade till utropstecken. Detta var en kyss som frigjorde energi uppbyggd under en lång tid. Han hade aldrig upplevt något liknande förr. Alla tidigare erfarenheter bleknade i jämförelse då han insåg hur det faktiskt skulle vara och kännas. De hade bara varit ett förberedande inför detta ögonblick. Han kände sig lurad av alla läppar han tidigare mött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar