Kudden han ligger på är ovanligt mjuk bakom nacken, men hans blick är hård. Fullt påklädd ligger han ovanpå sitt varma täcke med en isande kyla i bröstet. Ögonen ser på och förbi det inramade fotot som vilar i ena handen. Det visar två personer som kunde framstå som lyckliga i bråkdelen av en sekund, precis innan kamerablixten fick de att rygga tillbaka och stänga ögonen. Så lätt det var att lura en hel värld när man rycker ut ett litet segment från sitt sammanhang. Ingen kunde omöjligt veta sanningen om detta foto var allt som överlevde deras tid tillsammans.
Tänderna pressas mot varandra med en otrolig kraft medan all kraft från resten av kroppen sakta ebbar ut i ingenting. Känslorna kommer och går i vågor och slår emot honom som en pir i ett stormigt hav. Han går igenom alla känslor på skalan i omgångar men avslutar alltid på samma ställe. Förbannad, uppgiven och besviken i en häxblandning.
Han stirrar personerna på fotot i ögonen och hatar de bägge två lika mycket. Hon för allt hon gjort och inte gjort, honom för att han inte lyssnat på sin intuition långt tidigare. Bägge två är skyldiga i hans ögon. Den lyckliga idyll som fotot försöker lura på omvärlden blir bara mer och mer en lögn, ett bevis på hur lättlurad han är. Han sliter fotot ur sin ram och river det i två delar, delar personerna åt med ett par lätta knyck med händerna. En enkelhet han önskar han kunde översätta till det verkliga livet.
Åtskilda går halvan med honom på tillbaka till sitt ursprung. Den var bara nedtyngd av sitt sällskap. Ensam är personen glad på riktigt, leendet känns naturligt. Hatet som riktades mot honom tidigare är inte längre lika starkt. Tvärtom ser den här nya personen som visat sig trevlig ut, han skulle gärna lära känna honom igen. Värre blir det när blicken går tillbaka till den andra halvan. Allt det mörka har sugits upp som om det vore en tvättsvamp. Den här personens falskhet sitter kvar, klistrad över hela ansiktet. Allt svek tynger ner den lilla biten glansigt papper och gör den tung i handen. Hennes halva placeras tillbaka i ramen och ställs tillbaka där den en gång hörde hemma. Den har helt förlorat allt värde i hans ögon och kunde lika gärna ha kastats bort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar