Fjärrkontrollen vilade i handen och tummen jobbade övertid med att hitta något sevärt. Varenda kanal verkade visa en repris av en repris av en repris. Någon rebellisk kanal hade istället valt att visa en film från 1982 som ungefär lika många personer tittat på de senaste tjugofem åren. Roger skakade ölburken han hade i den andra handen och det fanns lite avslagen vätska kvar på botten. Med en förväntansfull grimas blundade han och svalde hårt och försökte ignorera smaklökarnas signaler som skickades från tungan till resten av kroppen. Magen gav ifrån sig ett knorrande ljud både som en reaktion på den beska vätskan och för att göra hungern påmind. Han lade fjärrkontrollen på armstödet och reste sig upp för att gå på upptäcktsfärd i köket. Ölburken hamnade bland sina tomma kompisar i plastkassen som var tillräckligt full för transport till affärens pantmaskin.
Allt Roger kunde hitta under sin räd av skafferi och kylskåp var nyttig och fiberrik mat. Han hade varit riktigt duktig på sistone, konstaterade han för sig själv. Just nu verkade det dock som om kroppen skrek efter något onyttigt och flottigt. Det vattnades lite i munnen medan han räknade hur länge sedan han unnat sig snabbmat. Han kastade en snabb blick upp på klockan på väggen som hade vandrat in på småtimmarna och kunde besviket konstatera att de enda två ställen som låg på promenadavstånd hade låst sina dörrar och stängt av ugnarna för flera timmar sedan. Magen pockade återigen på uppmärksamhet och Roger började ångra att han druckit öl hela kvällen. Hade han hållit sig nykter kunde han ha tagit bilen till andra sidan stan, där hans absoluta favoritpizzeria låg, ett ställe som aldrig verkade ha stängt. Det måste ha varit tre månader sedan han sist satt sin fot på deras illgröna korkmatta. En matta som varit föremål för många elaka skämt, vilka gjort den smått legendarisk. Mustafa bakom disken skulle aldrig kunna byta ut den, hur mycket han än ville.
Det var bara för Roger att surt övertala sig själv att äta något av det han hade hemma eller gå och lägga sig hungrig. Han beslutade sig för att det skulle bli frukost i Mustafas ädla restaurang och hoppades att det skulle smaka ännu bättre om han hoppade över ätandet nu mitt i natten. TV:n blinkade och lät inne i vardagsrummet så han gick tillbaka dit och stängde av den. Det var ingen idé att sätta sig och nöta ut skinnet på tummen mot fjärrkontrollens knappar mer. Vid den här tiden på dygnet visar de aldrig något som är värt att se ändå. Han borstade sina tänder och gick till sängs.
Huvudet var lite tungt när Roger slog upp sina ögon men han gissade att alkoholen lämnat kroppen åtminstone. Han reste sig upp och gick fram till sina jeans som hängde där de skulle. Han kände efter i fickan och där låg bilnycklarna i tryggt förvar. Medan han tog på sig sina byxor försökte han känna efter hur hungrig han var. Någonting kändes helt annorlunda än för några timmar sedan. Det tog någon minut innan han knäppte upp jeansen och gled ur de ben för ben och slängde sig på sängen igen. Jag är ju bara sugen på sån där skräpmat när jag dricker i alla fall, sa han till själv och försökte somna om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar