Min inre dialog känns väldigt orättvis. Jag tror att den positiva delen är dövstum och extremt kortväxt. Negativa sidan däremot; stor, stark, burdus och med en rejäl megafon i sin arsenal. Den vitklädda ängeln på den ena axeln står där obetydlig och viftar på teckenspråk, förgäves visar det sig då jag ändå inte förstår ett skvatt av det. På andra axeln står istället den onda djävulen och vrålar för fulla lungor rakt in i örongången. Om jag försöker låtsas som den tinnitus hans senaste utspel sannolikt borde varit uppbåd till, gör att jag inte hör honom har han sin vassa treudd att stöta in i halsens sida för att få uppmärksamhet. Där sitter man och gnider handen mot ett ömmande sår och ser ut som man blivit biten av en vampyr med tandställning.
Ibland fungerar min logiska hjärna som den ska och klarar av att lösa saker utan att försöka ta hjälp av de här två figurerna som alltid är redo att ge en hjälpande hand. Sen finns de gånger då en hundradel sekunds tystnad uppstår. Då är de där som ett par kobror och hugger. Då är kampen förlorad och man vet att inget vettigt kommer att komma ut ur diskussionen som följer. Djävulen tar över fullständigt och målar upp mardrömsscenario efter mardrömsscenario. Leker associationslekar och spinner ett nät av hemskheter och länkar allt samman på ett sätt som gör att det känns fullt naturligt. Småsaker blir till gigantiska projekt som kan suga energi i flera dagar. När det väl är dags för det planerade är man så slutkörd inombords att man bara är en spillra av sitt forna jag.
Det är därför spontanitet är viktigt för mig. Jag vill inte ha tid över att tänka. Det får inte bli tyst, inte ens för att hitta andan. Ge mig aldrig chansen att gå igenom alla möjligheter, då blir inget gjort eftersom jag då blivit övertalad av djävulen att det kommer leda till hemskheter. Det gör att jag letar efter just dem och de finns alltid där. Rycks jag istället ur mitt normala tillstånd, som är något av en halvdvala, hinner inte dessa funktioner riktigt slå igång. Sitter jag i situationen redan när det hemska händer behöver jag bara bearbeta det en gång och då blir det inte betungande på samma sätt. Om samma situation uppstår där jag fått tid att tänka så har jag redan gått igenom allt fem gånger och det jag visste blir bevisat gång på gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar