Döden har för mig alltid varit en naturlig del av livet. Allting måste komma till ett avslut, så även livet. Slutet är så ofrånkomligt att det inte är värt att förstöra här och nu med att oroa sig över det. Ta vara på tiden du har tillsammans med de levande istället.
I de fall jag har konfronterats med döden har det varit far- och morföräldrar som alla blivit äldre än genomsnittet. Personer som antagligen inte hade många saker kvar att bocka av på sin "bucket list".*
Något många pratar om är sorg när man nämner döden. De sörjer personer hur länge som helst. För mig är sorg en självisk känsla. Den är byggd på din egen förlust. Allt du saknar. Det som gått förlorat i ditt liv och hur det förändrar framtiden. Det har väldigt lite med personen som är borta att göra. Sorg är naturligt och en självklarhet då förlusten är färsk men håller man fast vid den känslan har man gjort ett dåligt val. Minnen, saknad och hågkomst är mycket viktigare. Döden är rent teknisk. Minnet av en person är evigt. Det är något positivt som bör firas istället för att spillas tårar över.
För sex månader sedan kulminerade en mångårig depression i en total kollaps. Jag var extremt nära slutet och inte ens när döden var något som vaggade mig till sömns varje natt var den skrämmande. Istället höll den mig i famnen och väntade att jag skulle somna innan den mjukt la ner mitt huvud på kudden. Den blev min enda trygghet. En symbol för något fridfullt, ett slut på alla tankar, en munkavle på alla röster som ekade i mitt huvud. Det var min bästa vän.
Det här är den enda perioden då jag gjort medvetna val länkade till mitt eget slut. Jag satte upp små projekt för att jag vet att den logiska delen av hjärnan inte skulle vilja lämna något halvt avslutat. Jag skulle läsa alla böcker av en viss författare. Började jag se en ny tv-serie visste jag att jag fick lov att veta hur den slutar. Jag skulle prova alla sorter av någon fabrikörs olika maträtter. Så kunde jag lura mig själv att hålla i några extra dagar eller veckor. På samma sätt valde jag bort att göra färdigt saker som var halvklara. Ett tydligt exempel är en rustning av lägenheten som blev en gigantisk livlina för mig. Varje gång jag gick förbi dörren till vardagsrummet och tittade in visste jag att jag inte skulle lämna lägenheten efter mig i det skicket. En börda jag inte vill lägga på personerna i min omgivning, föräldrar och syskon. Varje steg framåt blev ett steg närmare min egen grav.
* Bucket list är ett uttryck för en lista på saker man vill ha gjort innan man dör. Det kan vara vad som helst som att hoppa fallskärm till att cykla enhjuling. Jag vet inte om det finns någon bra svensk översättning på detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar