De senaste åren har min syn på alkohol kraftigt förändrats. Det är med mer och mer kritiska ögon jag ser på den och hur den fungerar. Hur den styr så mycket av andra personers sociala liv och hur det de tar för en enkel vana ofta är något mycket mer. Jag gillar heller inte den grundläggande politiken omkring en laglig drog som ställer till så mycket mer än den ger.
Jag är ingen predikande nykterist, om någon nu trodde det. Jag har heller aldrig varit en storkonsument som plötsligt kommit på bättre tankar. Det enda onormala är att jag har druckit och dricker betydligt mer sällan än de flesta andra. Borträknat personer som gör ett aktivt val att inte dricka alls, ideologiskt eller annat. Jag kan uppskatta känslan av att vara onykter, en god rom, ett gott vin eller en iskall öl en varm sommarkväll. Det händer även att jag dricker så mycket att jag vinglar till sängs vid 05.00-tiden på morgonen.
Det jag har problem med är att människor har Roligt och Alkohol så hårt länkade i sina hjärnor att de inte klarar av att skilja de åt. För att kunna ha riktigt roligt måste alkohol vara en del av bilden, för att kunna vara sociala eller släppa loss krävs det lite innanför västen. Det är precis som om de spar nöjesreserven tills det är dags att dricka. De unnar sig inte att ha lika roligt en torsdagskväll utan alkohol bara för att de vet att på lördag är det fest och då SKA jag ha roligt för då är jag onykter.
Det samma gäller personer som dricker varje helg. Ungdomen som festar hårt, vilket bara är normalt i den åldern och något som går över, säger "dom". Fabriksarbetaren som slappnar av efter en hård veckas slit, vilket är helt förståeligt, enligt "dom". Vinflaskan till maten på fredagskvällen och/eller lördagen, för det är vuxet och som det ska vara, enligt "dom". När går vanan över till att vara en ovana? Skulle någon av dessa kunna låta bli att dricka under till exempel en två månaders period? Jag är tveksam till det. När man sedan lägger till högtider eller andra sammankomster i mixen där alkohol fått en central roll, midsommar, julafton, kräftskivan och allt annat som finns, blir det ännu svårare.
Inga problem, skulle vissa säga. Hur skulle livet se ut då? Skulle du fortfarande gå på krogen fast du är nykter? Skulle du ha saftkväll med dina kompisar när det egentligen skulle varit en vinkväll? Hur skulle parmiddagarna se ut utan alkohol till maten eller whiskeyn i soffan efteråt? Det är möjligt att själva alkoholen ännu inte satt sitt grepp men det styr trots allt ditt agerande och hur rolig du gör din vardag. Det gör att steget från bruk till missbruk är ett väldigt kort steg att ta och väldigt ofta sker utan vetskap. Det hjälps inte av att "dom" är framme och försöker hitta förklaringar och göra beteendet normalt.
Jag själv ogillar onyktra personer. De blir riktigt påfrestande och irriterande. Framförallt i större sällskap. På tu man hand eller i små grupper fungerar det ibland. Är man nykter själv är det totalt olidligt. Vilket på ett sätt tvingar en till att dricka för att stå ut med sina kompisar som man, när alla är nyktra, trivs med utan problem. Det borde vara en varning om något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar