Det finns en drog som passar mig och min personlighet väldigt bra. Den ändrar på många, till och med de flesta, av de områden jag kan känna att jag har problem med. Både rent praktiskt och saker jag håller tillbaka av egen kraft. Där många års vanebildande på grund av en skev självbild och dåligt självförtroende och dåliga erfarenheter har gjort att jag sätter upp mina murar och klipper av lite för tidigt. Det är nästan som om drogen är skapad för att rätta till just mig, vilket är ganska skrämmande på samma gång.
Den förminskar rädsla, oro och osäkerhet, vilket är något som jag bär med mig in i varje situation i stort sett. Den ger glädje, till och med eufori i vissa fall. Den gör att du känner dig bekväm, närmare och välkommen hos folk omkring dig, något jag inte känt någon gång under hela mitt vuxna liv. Energin ökar och du vill prata med andra, istället för att som normalt tycka det är en stor plåga. Du får en inre ro, accepterar och får en ökad förståelse för både dig själv och andra, och världen runt omkring. Empatin växer, du knyter starka band, känner kärlek och visar det gärna genom kramar och fysisk kontakt. Viljan kan infinna sig ganska tidigt även i normalt tillstånd, men innan jag arbetat mig fram till att känna och visa det har det gått väldigt lång tid. En annan positiv sida är att den höjer smärttröskeln, vilket är perfekt mot mitt kroniska ryggskott jag släpat runt på i flera år.
Det låter otroligt men detta medel finns faktiskt. Det heter MDMA. Allmänheten känner den bättre som ecstasy men på grund av pillrens utveckling genom åren så är det väldigt få som nu för tiden innehåller spår av MDMA. Gör de det är det till låg procent. De piller som de flesta ser framför sina ögon när de hör namnet är alltså inte riktigt rätt. De består ofta av medel och blandningar som påminner om effekterna hos MDMA men oftast kommer med värre bieffekter eller biverkningar. Att det skiljer sig så mellan piller och piller gör doseringen extremt svår. Detta är förklaringen till nästan alla skräckexempel som visas i media och som skrämselpropaganda.
Det kan låta underligt men min favoritdrog är en drog jag aldrig provat. Mycket just för att den är så positiv. Trots att den inte ger någon form av fysiskt beroende alls så kan den positiva upplevelsen göra att man får svårt att inte vilja uppleva den igen. Speciellt när vardagens tyngd ligger över en. Så att ta det steget när man som jag varit inne i en lång depression gör kontrasterna lite för stora. Därför får det vänta tills den dagen jag är lycklig och mår bra och antagligen inte kommer att ha vare sig lusten eller behovet. Ibland är det nyttigt att vara vetgirig och metodisk istället för spontan och avslappnad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar